tisdag 27 januari 2015

Om rädslor, del 2

Mitt i paradiset lurar döden. Det är så det känns. Bland palmer och vita stränder, kristallklart vatten och fiskar i regnbågens alla färger lurar döden. Den har nyss varit här.  Eller, det är tio år sen och jag var inte ens där, men jag kan känna den. Jag ser den så väl för mitt inre...
 Långt bort ut över havet skymtar ett vitt sträck som växer sig större och större ju närmre den kommer. Det dånar och bubblar och jag känner paniken växa och jag vet exakt vad som kommer hända. Ingen kommer hinna undan. Nu dör vi. Jag drömmer ofta om det. Jag vet att en våg är på väg och jag dör. Vaknar i panik blandat med lättnad. Det är bara en dröm.
   Ibland funderar jag på om det har med att göra att jag har varit med om det i ett annat liv. Att jag har dött så, eftersom jag kan se det så exakt inom mig. Eller om vi räddade oss själva den gången för tio år sen när vi avbokade vår resa just precis dit och att vi med all säkerhet skulle dö om vi befann oss där då.
   Det låter knäppt, och det känns knäppt. Men jag har inte tittat på många klipp där ifrån för jag klarar inte av det, så det kan inte vara där ifrån det kommer. Men jag känner paniken, är jagad. Nyss var jag tvungen att googla och råkade ta reda på att 104 överlevande barn på Phi Phi förlorade båda sina föräldrar i olyckan...

99% av det vi oroar oss för kommer aldrig hända.


lördag 24 januari 2015

fredag 23 januari 2015

Om rädslor, del 1

Det börjar närma sig nu. Om en vecka åker vi. Och jag undrar, det jag känner nu, är det vad som kallas resfeber?
I så fall har jag resfrossa. Varje kväll innan jag ska sova ser jag tusen kaosbilder i huvudet. Och även fast jag vet att resan till flygplatsen är farligare än själva flygandet kan jag inte hjälpa det. Men jag tror jag har gått och blivit flygrädd.

Jag tänker tusen tankar i sekunden och jag dagdrömmer om kaos. Jag spelar upp olika scenarior för mitt inre om hur flygvärdinnorna börjar springa i gångarna och viska hetsigt till varandra, om hur flygplanet öppnas framför mina fötter och hur jag tvingas hoppa från ett exploderande flygplan flera hundra meter ner i iskallt hajvatten. 

Ungefär någon gång i månaden, kanske mer vid oroliga tillfällen, drömmer jag mardrömmar om flygplan. Vi är på väg till ett ställe långt långt bort, som vi längtat mycket till och som vi ser så himla mycket fram emot att få komma till. Allt är bra till en början, sedan inser jag att planet flyger väldigt lågt, extremt lågt, nästan så att vi tar i trädtopparna. Och planet har varken golv eller tak, så vi kan nästan känna träden mot våra fötter och vinden i håret. Helt plötsligt i drömmen känns allt så verkligt. Det är nu jag vet att jag ska dö. Och bara en sekund senare kraschar vi och jag dör i panik och vaknar i detsamma. 

Jag läser allt jag kommer åt om flygplan. Googlar så fort en fundering dyker upp, läser om flygrädsla och vilka obligatoriska saker ett flygplan måste gå igenom innan start, om olika ljud som kan uppstå, vart man sitter säkrast och kollar dagligen på favoritappen Flightradar 24 och lär mig omedvetet förkortningarna på flygplatserna. Självklart läser jag allt om de försvunna flygplanen och måste försöka komma åt hela redovisningen av den senaste kraschen när den blir offentlig.

Eller det kanske jag inte borde. Jag kanske bara borde få träffa en psykolog. 
   För 99% av det man oroar sig för kommer ändå inte hända. 



onsdag 21 januari 2015

Blandat

Det blev lite tomt här hemma när vi städade bort julen för några dagar sen. I hinken där julgranen stod ställde C julstjärnan som fortfarande blommar fint. (Förutom en vissen del jag inte vet hur man får bort, jag har tydligen inte gröna fingrar...)
   Annars är jag glad över ljuset. Det går äntligen åt rätt håll, vi är på rätt sida. Det blir bara ljusare och ljusare och bara det blir man ju så himla mycket gladare över.

Jag satt och tittade igenom lite gamla bilder här om dagen och märkte att jag har faktiskt har riktigt många fina bilder i mitt arkiv. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag helt enkelt tog bättre bilder förr eller om det bara är för att då hade jag faktiskt med mig kameran över allt, till skillnad från nu. Jag känner att jag kan de här platserna runt omkring, jag är färdig med detta. Men man blir ju inte bättre fotograf om kameran ligger hemma...
   Här om dagen stötte jag på min gamla fotolärare som ska ha en stor utställning på Värmlands Museum hela sommaren. Det är alltid lika kul och inspirerande att träffa honom och få en update om vad han håller på med nu för tiden. Dock har jag som sagt inte så himla mycket att komma med, även fast jag vet att jag förmodligen håller hårdare i kameran än de flesta andra som gick i min klass. Men jag är så rädd för att tappa det här så jag kommer förmodligen aldrig släppa bildtänket.
   Då vet ni det. Blandade, röriga tankar.

tisdag 20 januari 2015

Maj 2014

Hur mycket jag längtar efter att kunna gå såhär lättklädd igen...
Hittade lite gamla bilder på något usb. Kanske är dags att organisera bilderna lite mer ordentligt på en extern hårddisk snart...

måndag 19 januari 2015

Detaljer från köket

Har flyttat runt sakerna tusen gånger och kommer väl göra det tusen gånger till, men ett tag ska det i alla fall se ut såhär i köket. Det är bara fruktskålen och den fina skylten som är nytt, det andra är ärvt eller second hand om någon skulle undra.

Om att längta

Karpathos, Grekland
Vad är viktigare här i livet än att ha något att se fram emot?
   Jag har nästan kvävts den här hösten och vintern känns det som. Det enda jag har haft inplanerat som jag har vetat om har varit tre månaders jobb i Forshaga, så det känns som att det enda jag har gjort är att åka buss, buss, buss fram och tillbaka. Jag har inte haft något speciellt att se fram emot, förutom lite kvällar här och där, och jag känner nu hur viktigt det är att ha någonting att se fram emot, stort eller litet.
   Det är som att jag inte har kunnat tänka längre än till längst nästa dag. Jag har knappt vetat vad jag ska göra i morgon. Men äntligen har jag en sak planerad att se fram emot, och nu känns det så himla skönt att ha en plan, även om det är en kort en. Om tio dagar åker vi till Thailand och är borta tre veckor. Det ska bli så himla skönt att komma bort och göra det som faller en in. Typ beställa för många milkshakes, ha tid att läsa böcker, hyra moped och ta en tur till för oss outforskade platser, snorkla och leta sköldpaddor och bara ligga på stranden en hel dag. Jag behöver verkligen komma bort och ta en paus för att orka med lite oplanerade månader här hemma igen. Men jag vet hur det är, på planet hem sitter jag redan och planerar nästa resa...
   

söndag 18 januari 2015

Om kreativitet


Inspirationen kommer och går i vågor. Vissa dagar känner jag mig jättekreativ och skriver listor på saker jag ska göra, googlar fotografer och tittar på bilder. Tyvärr har jag inte fått ur mig speciellt mycket kreativitet på varken ena eller andra sättet på grund av det obefintliga ljuset den här årstiden. Men idag lös det äntligen upp lite i lägenheten och jag märkte hur fint och vilken ordning vi faktiskt fått. 
   Skriva har jag inte heller gjort ordentligt på ett bra tag för min anteckningsbok försvann i flytten. Och ja, jag är fortfarande väldigt analog vad det gäller skrivandet. Har tankar cirka en gång i veckan om att skriva ner en sak jag har haft i huvudet väldigt länge men vet inte hur jag skulle börja. Eller hur det skulle gå till över huvud taget.

Jag passade i alla fall på att ta lite bilder här i lägenheten. Det här är vardagsrummet nu efter ommålningen. Den fina tavlan med kameran fick jag av Jenny & Marie i julklapp och kommer här ifrån, tycker jättemycket om den. Och griffeltavlan är det alltså inte jag som har skrivit på...

torsdag 15 januari 2015

Samma sol

I det här vädret så tycker jag att det är så himla svårt att fatta att det kan vara strålande sol och trettio grader på andra sidan jorden. Även fast det verkligen är på andra sidan jorden och flygresan tar tusen år kan jag inte fatta hur samma sol kan vara så kall här, och så varm där borta.
   I slutet av januari åker vi till Thailand igen. Det enda jag har önskat mig sedan sist vi var där är att få komma utomlands igen. Jag kan inte komma ihåg ett enda år när jag var liten som vi inte var utomlands, antingen i Frankrike eller Italien och nu försöker jag hålla ett löfte att vara utomlands minst en gång per år. 2014 blev det faktiskt inte så tyvärr, men nu är det dags igen. Vi har bokat tre veckor bland annat på Koh Lanta och Koh Lipe, som ska vara en av de finast öarna i Thailand. 


Och på tal om det så hittade jag en liten lista i mobilen som jag skrev sist vi var i där. Det verkar kanske inte som att jag hade så himla mycket bra grejer att säga om landet, men är man hemifrån så länge så hinner man hitta tusen fel..

  • Varför är lutningen i badrummet alltid åt fel håll så att hela badrummet blir blött?
  • Varför är trappstegen alltid för stora eller för små? Eller det värsta, varför är en trappa blandad med både stora och små steg?
  • Hur kan de tro att alla fattar deras engelska?
  • Hur vågar de sjunga så himla mycket på restauranger osv, när de sjunger som kråkor?
  • Vart är alla papperskorgar?
  • Och hur tunt toapapper kan man ha egentligen?

fredag 9 januari 2015

8 januari

Igår fyllde jag 23. Snart är jag 30...

söndag 4 januari 2015

torsdag 18 december 2014

Chokladfudge

Här om dagen kom Julia, Flora, Alva & Wilma hit och bakade/pratade.

fredag 12 december 2014

Hyacint

Om jag dör av allergi snart så vet ni varför. Men det måste få lukta lite gott också...

torsdag 11 december 2014

När jag blir stor

Förut hade jag vägen framför mig utstakad. Jag har vetat sedan jag var 14 att jag skulle bli fotograf. Jag hade sett allt framför mig, att jag på något vis hade ett eget galleri där jag försörjde mig på att sälja mina bilder till folk som mer än gärna betalade hundratals kronor för att få ha min konst på väggarna. Det var så jag såg det, det fanns liksom inget annat val. Men det där var nog mest bara en dröm, ingen plan, och jag har ändå aldrig vetat hur jag ska gå till väga.
   Det är först nu, efter gymnasiet och efter att ha läst media som jag inser att det är omöjligt att bli fotograf nu för tiden. Alla har en kamera. Ni vet. Så nu har jag ingen aning om vad jag ska göra eller sträva mot i framtiden.
   När jag var ännu yngre och alla ville bli veterinärer och delfinskötare har jag någon vag dröm om att jag ville bli arkeolog. Jag hade förmodligen läst något om det i någon Kitty-bok och tyckte att det verkade spännande. Och ja, det hade säkert varit spännande att få gräva fram uråldriga saker från en annan tid men hur ofta händer såna stora saker i ens yrkesliv? Hur många har grävt fram ett dinosaurieskelett?
   Eftersom jag inte har någon aning om vad jag vill bli när jag blir stor ser jag ingen större mening i att plugga just nu. Vad skulle jag plugga ens? Jag har ingen aning.
   Kanske vore det allra bästa att starta eget. Att få vara sin egen chef, bestämma arbetstiderna själv, lägga upp allt som man vill och planera bäst det bara går. Men vad skulle jag planera? Hallå, jag har ingen aning.


torsdag 27 november 2014

3 bilder

Jag är inne i en svartvit period just nu. Passar väl bra den här tiden på året.