Vänta. Igår sa jag hej då till Anna som flyttar till Australien för minst ett halvår. Och jag kan inte fatta att jag inte kommer få träffa henne på så himla lång tid.
Jag missunnar henne inte, hon förtjänar verkligen att få åka iväg till sin Micke och allt det där, men jag är bara så himla ledsen över att vi inte kommer ses på så väldigt länge.
 |
| (haha) |
Vi kommer inte kunna ta sista minuten någonstans till våren för då är hon fortfarande inte hemma. Vi kommer inte kunna bli fotade av främlingar på gatan, inte komma hem tidigt på morgonen, inte ha matchande kläder helt omedvetet, inte skämmas för att vi råkat ta för korta kjolar någon kväll, inte fota tillsammans, inte skratta åt samma saker......
Tänkte igår när vi sa hej då att jag inte skulle gråta, men det var ju självklart omöjligt.
Har liksom lite svårt att egentligen ens förstå att efter allt vi gjort tillsammans så kommer hon inte finnas här med mig, utan på andra sidan jorden.
Känns till och med lite överflödigt att ens försöka beskriva hur bra vi är tillsammans och för varandra, vi är ju så himla lika och någonting kommer verkligen saknas för mig tills hon kommer hem igen.
Här kommer jag i alla fall följa henne och Mickes blogg, det borde ni också göra. (Jag ska se till att de uppdaterar så ofta de bara kan)
Och förlåt för lite halv- och helfula bilder men jag känner att det egentligen inte alls spelar någon roll.
